Personliga berättelser

Publicerade med tillstånd av AFG i Sverige

“Känslomässigt bedövad, social fobi och panikkänslor vid minsta lilla uppmärksamhet, sån är jag. Jag är tjejen som inte klarar av att prata med jobbarkompisarna i fikarummet, trots att jag så gärna vill och trots att de är jättesnälla allihop. Innan jag upptäckte Al-Anon trodde jag att jag var ganska ensam om att fungera så här och trots att jag i några år förstått att jag är ett vuxet barn, så har jag aldrig riktigt förstått sambandet.

Nu vet jag. Nu vet jag att de flesta på mötena har fungerat så här när de var nya. Nu äntligen förstår jag vad Al-Anon gör med oss, speciellt när jag betraktar dem som har varit med länge. När jag ser hur lugna och avslappnade de är så är det svårt att tro att de också har fungerat som mig. Det fyller mig med hopp och glädje. Jag som alltid har känt mig så ensam och annorlunda har äntligen hittat hem. Nu ska jag ta kontakt med mina känslor och istället för att enbart tänka, ska jag börja känna också. Jag vill börja uppleva.

Tack Al-Anon för att ni finns. Nu ska jag sluta att lämna mig själv och istället stanna kvar hos mig. Framförallt ska jag stanna kvar i Al-Anon.”

P. vuxet barn

“Jag har barn med två narkomaner och när en av dem genomgick en behandling fick jag komma iväg på en anhörigvecka. Där uttalade jag för första gången orden som avslöjade den största av hemligheter nämligen ”Min farsa är alkoholist”.

Efter detta började det hända saker i mitt huvud, pusselbitar började falla på plats en efter en. När jag kommit hem började jag gå på Al-Anon ett tag. Jag införskaffade massor av litteratur och läste, läste, läste och kände igen mig. Jag slutade gå på möten och tänkte att ”det här fixar jag ändå”. Sedan gick några år och jag fortsatte att fungera precis som när jag var liten.

En dag blev jag osams med mina föräldrar. Jag skrek åt min mamma att hon lät min far köra runt på fyllan med mina barn i bilen. Efteråt förstod jag att det var mig själv jag skrikit åt och hur orätt jag hade gjort min mamma. Jag insåg och hatade att jag fungerade på samma sätt som hon. Istället för att vägleda henne i rätt riktning så skuldbelade jag henne ytterligare och avsade mig mitt eget ansvar. Jag gick sjukdomens vägar och hade fullständigt glömt hur man stavar till ordet ”tillfriskna”.

Jag gick iväg till ett Al-Anon möte och insåg att jag inte hade en chans att på egen hand säga upp bekantskapen med sjukdomen alkoholism. Jag behöver Al-Anon på samma sätt som alkoholisten behöver AA.

Efter denna insikt bestämde jag mig för att agera jultomte och skickade paket till alla i min ursprungsfamilj. Var och en fick litteratur som passade just dem och tider och platser för möten att gå på, om de skulle önska. Nu kan jag äntligen koncentrera mig på mitt eget tillfrisknande med gott samvete.

Jag kan släppa taget. Nu ska jag sluta att enbart tänka och börja känna också. Jag ska tillfriskna och föra över friska beteenden på mina tre älskade barn. Stark, falsk och listig kan jag också vara, på rätt sätt.”

Paula, vuxet barn

“Så mycket beror på vår egen inställning…”

Hur många gånger har jag inte hört dessa ord, och själv läst dem högt, på mina Al-Anon-möten? Hur många gånger har jag inte läst dem hemma, tyst för mig själv… Och ändå visar det sig nu, efter nio år i programmet, att jag fortfarande är nybörjare – att jag fortfarande har så mycket att lära – om mig själv! Kan inte annat än småle. Det är sådant här som gör mig ödmjuk.

Nu ska jag försöka ändra på mina negativa tankar, gällande mig själv och min förmåga. Från och med nu tänker jag vara den jag är. Och jobba på att få mig själv att förstå att: Jag kommer att klara det!

Eva

Vem bestämmer?
Vem bestämmer hur jag känner inför mig själv? Svar: jag
Vem bestämmer hur andras ord och handlingar påverkar mig? Svar: jag
Vem bestämmer hurdan jag är? Svar: jag
Vem ska ta hand om och älska mig? Svar: jag
Vem ska aktivera mig? Svar: jag
Vem ska se till att jag är mätt och belåten och mår bra? Svar: jag
Vem ska se till att jag får det jag önskar mig av livet?
Jo det är jag!

Anhörig

Att försöka vara….

Att försöka vara den jag tror att andra vill att jag är. Det är jobbigt!
Och värst av allt; jag förnekar ju den jag är!
Jag förnekar mig själv att finnas, att synas – att LEVA.

Nä, nu får det vara nog!

Den tid jag har kvar här, tänker jag ägna mig åt att vara den jag är. Och när ångesten slår till ska jag komma ihåg, att den inte är farlig. Att den faktiskt är energi som jag kan lära mig att använda konstruktivt!

Med rätt att leva

Före och efter Al-Anon

DÅ
Om någon tycker om mig
– då finns jag

NU
Om någon tycker om mig
– så är ju det trevligt

Anhörig

Mod
Mod är att vara den jag är
Mod är att säga JA
Mod är att säga NEJ
Mod är att se vart ansvaret ligger. Och sedan stå fast vid sin iaktagelse.
Mod är att sätta gränser
Mod är att avbryta en relation – trots tvivel på den egna förmågan
Mod är att visa sin sårbarhet
Mod är att visa sin styrka
Mod är att acceptera
Mod är att gå vidare i fattat beslut – trots andras tvivel.
Jag börjar se att jag är modig!

Glad

I Al-Anon har jag lärt mig….

…. att se på mig själv
…. att sätta ord på mina känslor
…. att jag har egna behov
…. att vara öppen
…. att se skillnaden på ditt och mitt ansvar
…. att lyssna och lära
…. vad fördomar är
…. vad ödmjukhet är
…. vad frigörelse är
…. vad ovillkorlig kärlek är
…. att jag är viktig
…. att bättre ta hand om mig själv
…. att jag har mycket att ge
…. att be om hjälp
…. att ta emot
…. att känna efter
…. att lyssna på mig själv
…. att jag är älskad
…. att jag kan älska

Eva